Naturbete, fruktan, högt proteinintag och fodergivor

Stor variation i naturbetets näringsvärde
Författare: Eva Spörndly och Anna Jansson, Forskarassistent vid institutet för husdjurens utfodring och vård, SLU
I sammandrag:
Många hästar betar idag på naturbeten. Kunskapen om det svenska naturbetets näringsvärde för häst är begränsad men det finns några mindre studier från marker som betats av nötkreatur och som antyder att näringsinnehållet varierar kraftigt. Författarna ger en genomgång av vilka studier som finns, växter, betestryckets roll mm. I många fall kan naturbeten räcka bra för vuxna hästar och ibland till och med för digivande ston och växande hästar – då främst under tidig säsong. Vid torka och sen säsong bör man vara uppmärksam på att betet inte ger tillräckliga mängder för att täcka näringsbehoven.

----------------------------------------------------------------

Fruktan – viktig kolhydrat med risker
Författare: Anna Jansson, Forskarassistent vid institutet för husdjurens utfodring och vård, SLU
I sammandrag:
Gräs består till största delen av kolhydrater. Kolhydratens kemiska sammansättning varierar dock mycket och det får avgörande betydelse för dess funktion i gräset och för hur hästen kan utnyttja dem. Den senaste tiden har kolhydraten fruktan fått stor uppmärksamhet i ”hästvärlden” eftersom den i experimentella studier visat sig kunna framkalla fång. Fruktanhalten i betet är högre på hösten än på våren.

Fruktan bryts ner snabbt av mikroorganismer. I en studie har man kunnat framkalla fång med en mycket hög stötdos av fruktan (7,5-10 g/kg kroppsvikt). En så hög stötdos ger en ökad aktivitet hos tarmkanalens mikroorganismer (ffa streptokocker) och förändringen av tarmmiljön utgör starten för när fångsymptomen startar. I verkligheten är det relativt osannolikt – men inte helt omöjligt – att en häst på svenskt bete kan få i sig de mängder av fruktan som framkallat fång i experimenten. Även om man räknar på maximal nivå fruktan i betet och maximalt intag av bete så kommer man bara upp i hälften av den mängd av fruktan som krävdes i stötdosen för att framkalla fång.

Ur Foderbladet nummer 3/2006 - i sammandrag av Lena Gävert

----------------------------------------------------------------

Hur reagerar travhästen på ett högt proteinintag från grovfoder
Författare: Sara Muhonen, Doktorand vid institutet för husdjurens utfodring och vård, SLU
I sammandrag:
Den arbetande hästen får ofta stora mängder kraftfoder för att tillgodose det större energibehovet. Det är dock välkänt att ett stort kraftfoderintag ökar risken för t ex kolik, korsförlamning, beteendestörningar/stereotypier och därför kan ett grovfoder med högt energiinnehåll vara ett bättre alternativ.

Tidigt skördat grovfoder har ett högt energiinnehåll men också ett högt råproteininnehåll vilket kan resultera i överskott av protein i hästens foderstat. Ett högt proteinintag ger ökad värmeproduktion och en acidotisk (sur) belastning vilket eventuellt skulle kunna försämra prestationsförmågan.

I en nyligen publicerad studie har man undersökt hur ett högt protein intag påverkar arbetssvaret hos travhästar i tävlingskondition som äter endast grovfoder med högt energiinnehåll. Studien kunde inte påvisa att det var någon nackdel för hästarna att stå på ett grovfoder med högt proteininnehåll. Det som påverkades var främst förlust av vätska via huden – och det skulle kunna vara till nackdel för hästar som gör mycket stora vätskeförluster i samband med arbete t ex distansritthästar.

----------------------------------------------------------------

Utfodringsfrekvensen påverkar
Författare: Anna Jansson, Forskarassistent vid institutet för husdjurens utfodring och vård, SLU
I sammandrag:
Hästar är anatomiskt, fysiologiskt och beteendemässigt anpassade till ett kontinuerligt foderintag. Idag har dock många hästar begränsade möjligheter att äta kontinuerligt eftersom det inte har fri tillgång på lämpligt fodermedel eller erbjuds stora mängder kraftfoder som konsumeras snabbt.

Författaren berättar om en studie från SLU där man har tittat på högpresterande hästar som fått fodergiva antingen två gånger per dygn eller sex gånger per dygn. Man tittade bland annat på vätskebalans, blodvolym, sockernivåer och insulinutsöndring. Sammanfattningsvis kan man säga att på högpresterande hästar är det en nackdel med för får fodergivor. Det gör att regleringen av vätskebalans och energiomsättning påverkas mer till skillnad med fler fodergivor.

Ur Foderbladet nummer 4/2006 - i sammandrag av Lena Gävert